Petra Lundin skriver om hur du kan skapa ditt eget medielandskap genom att använda dig av sociala medier. Men det är viktigt att ha en plan för vad man vill åstadkomma. Visserligen är sociala medier gratis tillskillnad från traditionell marknadsföring i gammelmedia, men tid är också pengar. Utan en plan kan du lägga ner mycket tid utan att få någonting tillbaka. Med en plan finns det fantastiska möjligheter att utveckla ett eget socialt medielandskap där alla delar talar samma språk.

Anna-Mi Wendel menar att framtiden tillhör dem som låter kunden göra jobbet. Det är stor skillnad på att vara social och att göra sociala saker. Att bara flytta ut i de sociala medierna innebär inte att man blir social. Det gäller att se till vad kunden vill ha och framförallt vad kunden vill göra. Lyssna på målgruppen och ge dem möjlighet att själva skapa och säga vad de vill. Ge dem möjlighet att producera, ju mer konsumenten producerar själv desto bättre. Wendel menar att framtiden tillhör dem som släpper taget och låter kunden sköta marknadsföringen.

Både Lundin och Wendel påtalar hur lätt det är att bara göra samma sak i sociala medier som man har gjort i traditionella medier. Man tror att man är sociala, när man i själva verket bara har flyttat samma marknadsföring till ett annat ställe. Det gäller att ha en plan och att inte vara rädd för sina kunder/läsare/konsumenter.

Jenny Chiem funderar över vad som egentligen är privat och personligt i bloggosfären. För henne är privat det som man har inom sig och personligt kännetecknas av stilen, touchen och det sätt man skriver på. Hon ställer sig också frågan om man bloggar för sin egen skull eller om man gör det enbart för andra?

Det finns nog lika många svar på Chiems frågor som det finns bloggare. Många bloggar säkert för sin egen skull, för att få bekräftelse och hitta likasinnade som kan boosta egot. Andra bloggare är mer inställda på en viss nisch, det kan vara en produkt, en företeelse eller någonting annat. De kan då vara mer inställda på att informera, missionera eller diskutera inom sin nisch än att lämna ut sig som privatperson.

Szofia Jakobsson skriver om slacktivismen, dvs de som med minsta möjliga ansträngning visar sympati för en särskild fråga eller rörelse. I dag är det väldigt lätt att bra trycka på gilla-knappen och känna att man har gjort någonting. Frågan är hur mycket det egentligen åstadkommer. Jakobsson menar att man bör vara mer engagerad och ta reda på vad det är man egentligen gillar när man trycker på knappen.

Sociala medier kan göra stor skillnad och till och med orsaka revolutioner, men det är lätt att de blir urvattnade när många endast visar engagemang genom att trycka på knappen.

Jetmira Trsani har beskrivit några av de faktorer som gör att så många lockas av spelet Farmville. De faktorer hon menar har störst betydelse för Farmvilles framgång är att det är enkelt, lockar spelarna att återvända, spelarna får belöningar, det lockar fram tävlingsinstinkten och att spelet utnyttjar spelarnas redan etablerade nätverk.

Ovanstående är saker som lockar människor i stort att spela spel. Jag tycker att det pratas mer och mer om spelifiering (gamification) och det är något vi kommer få se mer och mer av. Sydsvenskan reder ut begreppet i en artikel från i höstas.

Med hjälp av spelifiering kan man öka människors motivation. Med tydliga mål och belöningar blir det lättare att påverka både kunder och medarbetare. Allting kan spelifieras. Det finns till exempel ett spel som hjälper dig att hålla rent i e-postprogrammets inkorg. Läs mer om spelifiering hos Internetworld. 

Kristina Alexanderson berättar i kapitlet Twitter, Tjechov och klassrumssamtal om hur hon använder sig av sociala medier som lärare. När hon försökte att återskapa en tjechovsk dialog med hjälp av twitter upptäckte hon att hon var någonting annat på spåret. Med twitter kan alla elever säga vad de vill när de vill. På så sätt kan även de tysta och blyga eleverna få en chans att göra sin röst hörd.

Det är intressant att läsa om hur man kan använda sig av sociala medier i skolan. Och Alexanderson provar sig fram på ett målmedvetet sätt som jag hoppas att fler lärare kan ta till sig.

Eva Gustafsson och Claes Ohlsson har tittat på hur läroböcker i marknadsföring tar upp sociala medier. Det här kapitlet lämnar mig ganska så kall eftersom jag inte har läst någon marknadsföring och inte är speciellt intresserad av det heller. Gustafsson och Ohlsson kommer i alla fall fram till att sociala medier inte ges det utrymme de borde ha i de populära marknadsföringsläroböckerna.

Jag kan bara konstatera att jag har förvånats över samma sak i de böcker som jag har haft när jag har läst A- och B-kurserna i media och kommunikation. A-kursen läste jag 2008 och B-kursen 2010/2011. Visst är det viktigt att lära sig grundläggande begrepp och teorier, men i just media och kommunikationsämnet tycker man att sociala medier bör komma in i sammanhanget!

Malin Sundström i sin tur har intervjuat ungdomar om deras motiv för att använda Facebook. De två viktigaste skälen är att ”de blir någon via Facebook” och att ”de inte vill missa något”. För att bli någon och skapa en identitet på Facebook är det viktigt för ungdomarna att ha många vänner. Det är även något de skryter om. De som inte vill missa någonting, blir i princip beroende av att läsa och skriva statusuppdateringar och blir stressade av att inte vara inloggade.

Ovanstående motiv fascinerade mig och jag frågade mina egna tonårsflickor om det var viktigt i deras umgängeskrets med många Facebookvänner och om de kände sig stressade av att inte kunna kolla vad som händer hela tiden. Deras svar skiljde sig från svaren i Sundströms undersökning.

Min 18-åring bryr sig inte alls om hur många vänner hennes kamrater har på Facebook. Bland hennes kamrater är det inget som är häftigt eller som man skryter om. Däremot kan hon bli lite stressad ibland över att flödet av status uppdateringar går så snabbt. Hon kände också att hon missade en del om hon inte hade tillfälle att logga in på ett tag. Det visade sig mest röra sig om uppdateringarna på den egenskapade klassidan där hon och hennes klasskamrater delar anteckningar från lektioner, läxor och andra skolarbeten.

Yngsta dottern, som är 15 år, tyckte inte heller att Sundströms svar passade på henne. För henne är Facebook mest något man går in på om man har tråkigt och inte har någonting annat att göra. Det är ingenting som är viktigt och tar stor plats i hennes liv.

Jag har ju inte alls gjort intervjuer på samma sätt som Sundström och mina döttrars svar skiljer sig en del från hennes resultat. Men även för mina barn verkar det viktigaste vara just vad DE får ut av sin närvaro på Facebook.

Miyako Soeda och Robert Nyman skriver om hur mycket lättare Facebook har gjort marknadsföring. I och med att Facebook har fått människor att vara sig själva på Facebook så har marknadsförarna fått tillgång till så mycket mer information. De kan verkligen rikta in sin marknadsföring på precis den grupp de vill.

I kapitlet om sociala medier och juridik går Josefin Leiman och Magnus Friberg igenom vilka lagar och regler som egentligen gäller i sociala medier. Det är inte en lätt fråga och i många fall vet man inte riktigt hur lagarna ska tolkas i fråga om sociala medier. Vilka lagar styr kommentarer, vem är ansvarig för dem, vad kan sägas utan att behöva prövas mot t ex marknadsföringslagen? Det är några av de frågor som Leiman och Friberg försöker reda ut.

Efter att ha läst de här kapitlen så påminner jag mig än en gång att tänka efter innan jag skriver någonting. Det är viktigt att komma ihåg att det som skrivs på nätet finns kvar en lång tid efteråt, kanske för all framtid. Om det jag skriver kan läsas av alla (även marknadsförare) så slipper jag gå omkring och vara orolig för att det ska spridas utan min vetskap. Annan bra och tänkvärd läsning i ämnet är den fria e-boken Storebror på Facebook .

Anna Andersson och Malou Wik Yeung har tittat på hur livsmedelsföretag använder sig av sociala medier. Livsmedelsbranschen är en traditionell bransch och många av företagen har inte börjat använda sig av sociala medier än. De som däremot har börjat använder dem på många skilda sätt. Det jag blir förvånad över är att företagen inte använder sig av de sociala medierna för att driva försäljning. Istället vill de skapa dialog och relationer och vara ärliga och trovärdiga. Då ökar också försäljningen, som en bieffekt.

I nästa kapitel ger Josefin Andersson tips på hur man kan använda sig av twitter som omvärldsbevakning. Så här långt kommet i kursen så är det inga nyheter här, men det kan alltid vara bra med en liten repetition.

Fredrik Lundqvist och Johan Lundin har tittat på hur ett antal företag arbetar med marknadsföring i sociala medieroch vilka erfarenheter de har. Företagen har valt att jobba med sociala för att de vill synas och ha en dialog med sina kunder. Och de tekniker de använder mest är Facebook, Twitter och bloggar.

Intressant är att inget av företagen vet hur sociala medier kommer att betala sig, men de är ändå positiva till att använda sig av den här kommunikationsformen. Och de ser inte heller några direkta nackdelar med sociala medier. Företagen vill också göra som sina konkurrenter. Finns de i sociala medier så bör också man själv finnas där.

Fredrik och Johan har visat att värdeskapande ofta går hand i hand med engagemang och aktivt deltagande. Men det krävs både tid och arbete innan man kan se resultaten.

Elisabeth Björnram skriver också om marknadsföring i sociala medier, men hon ger istället tips på hur framförallt museer kan använda sig av sociala medier. Elisabeth menar att det absolut viktigaste är att vara ärlig, annars kan du hälsa hem.

Tipsen är av en mer praktisk karaktär. Tävlingar, fotoskola, bloggar och frågelåda är exempel som Elisabeth tar upp. Men framförallt bör du ha en marknadsföringsplan så att du vet vad du gör.

Sociala medier är både billigt och snabbt. Men glöm inte att det behövs både engagemang, tid och ärlighet. Det min sammanfattning av de här två kapitlen.

Michael Nilsson tar upp tre begrepp som är centrala för att lyckas i sociala medier: WAYISM, WIIFT och WYRAL. Det vill säga Why Are You In Social Media?, What’s In It For Them? och Why Your Returns Are Love. Det viktiga är att inte använda sociala medier på samma sätt som traditionella medier utan att ha en plan, tänka på vad målgruppen får ut av att interagera med varumärket och för att få kärlek tillbaka så är vi beroende av den strategiska kommunikationens tre k:n – kontext, kontakt och koncept.

Just nu känner jag mig oerhört mätt på strategier i sociala medier. I kursböckerna handlar det så mycket om marknadsföring och hur jag ska kunna nå en ökad försäljning genom sociala medier. Det känns mer och mer som jag håller på att lära mig att ”sno folks plånböcker” som Troed Troedsson uttryckte det i en av de tidigare föreläsningarna. Givetvis är det viktigt att ha en strategi, men det kanske inte bara ska handla om att öka lönsamheten.

Utifrån mitt perspektiv så är då Amelie Hedenstiernas, Isabelle Lucs och Camilla Olssons kapitel mer intressant. De diskuterar hur vi kan använda oss av sociala medier som internkommunikation på arbetsplatser. Ett socialt intranät kan skapa en gemenskap och delaktighet bland arbetstagarna. Men kan om man inte ser upp också skapa ett utanförskap hos de som inte använder datorer i sitt dagliga arbete eller hos de som känner sig främmande för sociala medier.

På min arbetsplats har jag till viss del använt mig av sociala medier för internkommunikation. Jag har en blogg där jag lägger ut allt från protokoll till inlägg om sociala händelser. Det finns möjligheter att kommentera och ibland blir det livliga diskussioner. Tyvärr är det fortfarande bara de som hade diskuterat oavsett kanal som också gör det på bloggen. Men det finns i alla fall en möjlighet för alla.

Sofia och Anders sammanfattar sociala medier på samma sätt. Och på samma sätt som kursen också har kommit fram till än så länge. Och det är:

• Hela vår digitala tillvaro är i princip social
• Att vara social på nätet fungerar likadant som att vara social utanför
• Det tar tid att bygga relationer
• Lyssna och lär dig konventionerna, men glöm inte bort att delta också
• Det finns inga gatekeepers längre, alla kan sätta agendan
• Bygg långsiktiga relationer
• Var ärlig och mänsklig
• Ha inte försäljning i första rummet utan satsa på att vara hjälpsam istället så kommer det andra på köpet
• Hitta de personer som du verkligen är intresserad av att vara vän med
• Se till att du är intresserad och engagerad
• Och till sist – se till att vara social

Efter att ha läst Sofias och Anders kapitel i boken känns det skönt. Det är egentligen bara sunt förnuft det handlar om. Jag gillar Anders sociala mediestrategi – var dig själv, tänk två gånger innan du postar och gör inget dumt. Svårare än så behöver det inte vara!

Sanna Trygg frågar sig om vi verkligen tar tillvara nätets potential för att skapa opinion och påverka. Och om det verkligen gör någon skillnad att trycka på gilla-knappen.

Visst är det lätt att trycka på knappen och bättra på sitt samvete genom att visa var man står. Men Sanna visar att det är ytterst sällan som ”engagemanget” leder till någon förändring. Hon jämför nätgillandet med att visa åsikter genom att delta i demonstrationståg. Och visst krävs det mycket mer av mig i en demonstration. Både tid och fysisk kraft.

Men de flesta demonstrationerna leder inte heller till några samhälliga förändringar i Sverige. Anti-kärnkraftsdemonstrationerna drog både mycket folk och hölls flera gånger, men vi har fortfarande kärnkraft. Och tänk på alla dessa små demonstrationer som hålls var och varannan lördag i såväl små som stora städer. Hur många av dem leder till förändringar och skapar opinion? Att skapa förändring är svårt oavsett vilket sätt man väljer.

Claes Foxérus å andra sidan funderar över äganderätten på nätet, vem äger vem? Hur kommer framtiden att se ut? Claes tror att det även i framtiden kommer att bli svårt att ta betalt för det som en gång har varit gratis. Och jag håller helt med honom. När nu tekniken blir enklare och enklare så poppar det alltid upp någon liknande tjänst när något plötsligt blir en betaltjänst. Claes menar också att media har demokratiserats då allt fler spelar på lika villkor. Vilket i sin tur leder till utveckling och framgång.

Genom att vara mediemedskapare kan vi visa vårt engagemang på fler sätt än genom att trycka på gilla-knappen. Och på så sätt kanske till och med skapa förändringar.